jag tycker det är lite sådär retsamt kul.

ni vet. det där med att man ska spela ett spel och låtsas om som man inte är intresserad av en person fast man egentligen bara vill hoppa upp i famnen på denna person o trycka upp honom mot väggen, slita honom i håret o slicka honom uppifrån och ner, jaa you name it. okej. jag vet jag är lite hård. men skitsamma.. jag orkar inte bry mig längre. varför allt detta spelande? jag försöker att inte spela! men det är oftast den lätta vägen ut när man känner sig hotad eller ointressant.

när man har alla kort på bordet så är det lätt att vara öppensinnad o ärlig (som folk kallar det). Ärlighet är något konstigt. Jag är uppfödd med att vara ärlig. I min familj har vi alltid talat om allt för varandra. Okej då, vissa undantag finns det. Och det känns helt normalt för mig. Jag har lixom inte förstått poängen med att ljuga. Men det måste ju finnas nån poäng med det eftersom så många använder det som en tillflyktsort.

Jag har mött min motsats. en person som ljuger om allt. en person som kan göra de vardagliga sysslorna till en lögn. i början brydde jag mig. Nu skattar jag bara åt det, för jag har bättre saker för mig än att försöka att lista ut om det är sanning som kommer ut käften på människan. Jag låter denna person hålla på med sina lögner, om det gör att personen i fråga känner sig bättre till mods, så visst varsågod :)