"vi hade avskedsmiddag. en mycket rogivande sådan.  
natta är en stark själ. i hela sitt liv  (eller ja, så fort vi lärde känna varandra åtminstone) har hon blivit avbruten.
hon pratar liksom lite för långsamt,  för att vi i sällskapet ska orka med att lyssna. eller sanningen är väl att vi andra kanske pratar lite för snabbt. och mycket.

när hon äntligen får en syl i vädret har hon antagligen bunkrat upp,  under tiden vi andra pratat,  en hel radda meningar hon vill få ut så det tar liiiiite för lång tid. hon har heller inte riktigt kuragen  att våga avbryta tillbaka.  sen sitter hon där avbruten och dan.  och vi bara skrattar. men vi älskar dig ÄNDÅ vetu nattabumselibumsan<3"

ett litet utdrag från fanny's blogg.

jag dog av garv. för det stämmer så jävla hårt.